Status: Under 2022 gav Tidöpartierna en utredare i uppdrag att lämna förslag på hur ett system med tidsbegränsade och geografiskt avgränsade visitationszoner, som regeringen valt att benämna säkerhetszoner, kan införas i Sverige. Uppdraget redovisades den 14 december 2023 och regeringen presenterade sitt lagförslag den 5 mars 2024. Lagändringarna trädde i kraft den 25 april 2024.
Kommentar: Systemet med visitationszoner motiveras med att det underlättar för polis att genomföra kontroller i situationer där en konflikt behöver kylas av, och där polis kan behöva kontrollera individer som inte redan är kända av polis. Svensk polis hade dock redan mycket långtgående möjligheter att visitera individer utan skälig brottsmisstanke även i jämförelse med våra grannländer. Genom 19 § 2 st. polislagen får poliser bland annat kroppsvisitera enskilda ”i den utsträckning det behövs” för att söka efter vapen eller andra farliga föremål. De effekter som regeringen, och utredarna, säger sig vilja uppnå med ett system med visitationszoner hade sannolikt kunnat uppnås genom tillämpning av den redan existerande lagstiftningen i kombination med utökade resurser för polis att insamla underrättelser för att kunna genomföra väl underbyggda ingripanden.
Vi ifrågasätter också effektiviteten av ett system med visitationszoner. Detta inte minst mot bakgrund av den låga träffsäkerhet som polisens kontroller har idag. Även utredningen konstaterade att effektivitetsvinsten av ett system med visitationszoner bedöms vara begränsad och att de ökade befogenheterna i en visitationszon inte bedöms medföra ett stort antal fler skjutningar eller sprängningar kan förhindras.
Möjligheter för polis att kroppsvisitera enskilda utan skälig brottsmisstanke öppnar upp för godtyckliga polisingripanden och därigenom för omotiverade intrång i enskildas personliga integritet. JO har återkommande kritiserat Polismyndighetens användning av kroppsvisitationer och har även inlett en granskning av polisers användning av kroppsvisitationer enligt 19 § 2 st. och 20 a § polislagen. I granskningen, som publicerades under hösten 2023, konstaterade JO att polisens tillämpning av bestämmelserna var oacceptabel och innebar en fara för rättssäkerheten. Mycket talar för att den nya lagstiftningen kommer att leda till samma tillämpningsproblem. Inte minst då lagtexten är formulerad på ett sätt som riskerar att leda till att enskilda poliser kan komma att tolka sina befogenheter i en visitationszon som bredare än lagen medger. Det är därför viktigt att Polismyndigheten ges i uppdrag av regeringen att ta fram tydliga riktlinjer för hur bedömningen ska ske av huruvida en kroppsvisitation bör genomföras för att förebygga godtyckliga och diskriminerande kroppsvisitationer.
Med en lagstiftning som ökar risken för godtyckliga polisingripanden, ökar också risken för diskriminerande polisingripanden. Därför är det av yttersta vikt att regeringen skyndsamt går vidare med förslaget i den statliga utredning (SOU 2021:94) som blev färdig den 1 december 2021 och som innebär att diskrimineringslagens förbud mot diskriminering också ska omfatta åtgärder vidtagna av polis.
Ett system som ger poliser vida befogenheter att vidta tvångsmedel ställer höga krav på rättssäkerhetsgarantier. Den nya lagstiftningen uppfyller dessvärre inte dessa krav. Möjligheten för enskilda att genom så kallat förvaltningsbesvär försöka få till stånd en prövning av beslutet att införa en visitationszon är inte tillräcklig. En bättre ordning hade varit att varje beslut att införa visitationszon skulle fattas av domstol. Det är heller inte tillfredsställande att lagstiftningen inte anger en bortre tidsmässig och geografisk gräns för visitationszoner. I praktiken kan detta komma att leda till omfattande och långvariga visitationszoner.
Sammantaget anser vi att ett system med visitationszoner innebär inskränkningar i enskildas fri och rättigheter som inte är nödvändiga eller proportionerliga.
I vårt remissyttrande föreslog vi att, om regeringen trots de risker som ett system med visitationszoner innebär och trots bristande ändamålsenlighet avser att gå vidare med förslaget att införa ett sådant system, bör regleringen införas som en tillfällig lagstiftning under två år varefter effekterna av lagstiftningen utvärderas. Regeringen har dock inte hörsammat detta och valt att inte tidsbegränsa lagstiftningen.
De särskilda befogenheterna i en visitationszon ska enligt den nya regleringen få gälla även mot barn. Poliser kan visserligen även före lagändringen kroppsvisitera barn utanför en visitationszon, och så även barn under 15 år. Det är bristande ur ett barnrättsperspektiv och barn bör endast utsättas för tvångsmedel när synnerliga skäl föreligger, och som huvudregel i närvaro av en vårdnadshavare. Det är motiverat med hänsyn till att barnets bästa ska utgöra ett tungt vägande skäl i alla åtgärder och beslut som rör barn.
För en fördjupad kommentar, se vårt remissyttrande.
Senast uppdaterad: 2024-04-25