Partierna har under maj månad fått besvara en enkät där de ombetts ta ställning till våra 25 förslag. Förslagen har i enkäten presenterats precis som i listan nedan och partierna har för varje förslag fått besvara frågan ”Skulle ni ställa er bakom förslaget?” med tre möjliga svarsalternativ; Ja, Delvis eller Nej. Efter varje fråga har de fått möjlighet att kommentera sitt svar.
De flesta partier har valt att kommentera sina svar, framför allt där de svarat Delvis. Dessa kommentarer har till viss del tagits hänsyn till den analys som presenteras i slutet av respektive kategori.
I redogörelsen nedan är svaren sammanställda dels i övergripande grafer där det framgår hur respektive parti har besvarat respektive fråga, dels kommenterade av oss i en kort analys.

I grafen ovan har partierna ordnats utifrån i första hand flest Ja och i andra hand flest Delvis. Utifrån den ordningen är det Miljöpartiet som har besvarat flest förslag med Ja (23 st), följt av Vänsterpartiet (19 st) och Centerpartiet (13 st).
Det är därför viktigt att notera att när svaren jämförs inom respektive kategori (se nedan) framträder betydande skillnader i samsynen mellan våra förslag och de olika partierna jämfört med de sammanlagda svaren för alla kategorier.
En evighetsklausul ska införas i regeringsformen som innebär att det demokratiska statsskicket och mänskliga rättigheter inte kan avskaffas.
En författningsdomstol ska inrättas för att säkerställa att lagar inte strider mot grundläggande fri- och rättigheter.
Lagen om hets mot folkgrupp moderniseras så att dess skydd kan tillämpas i större utsträckning, inklusive vid hets kopplat till funktionsnedsättning.
En folkomröstning ska genomföras om förslaget att regeringen vid kriser i fredstid ska kunna stifta lagar som begränsar fri- och rättigheter.
Kommittédirektiv ska inte utformas på ett sätt som på förhand bestämmer utredningars slutsatser.
Polisens myndighetsutövning ska omfattas av diskrimineringslagen för att säkerställa effektiva rättsmedel och möjliggöra ansvarsutkrävande vid etnisk profilering.

Idag har Sveriges grundlag ett svagt skydd och våra rättigheter, rättsstaten och det demokratiska statsskicket kan inskränkas och avskaffas relativt lätt. Det finns samtidigt ett brett stöd i riksdagen för ett starkt skydd, men vad detta innebär i praktiken och hur det bäst ska åstadkommas skiljer sig åt mellan partierna.
Förslagen om författningsdomstol och en stärkt diskrimineringslag är särskilt intressanta eftersom de har starkt stöd, både bland partier i regeringen och oppositionen. Förslaget om att ett starkare skydd kan uppnås genom en evighetsklausul har också stöd som går över blockgränsen.
Vad gäller övriga förslag i den här kategorin finns en tydlig skiljelinje mellan regeringspartierna och oppositionspartierna, där de senare är positiva till förslagen om öppna utredningsdirektiv och ett starkare skydd mot hets.
Stödet för en grundlagsändring som ger regeringen möjlighet att ta över makten i samband med kris i fredstid är starkt och det är slående att inget riksdagsparti är intresserat av att höra vad folket tycker i en fråga som innebär långtgående risker för våra rättigheter och för maktkoncentration. Att på det här sättet försvaga rättighetsskyddet går tydligt emot den ambition partierna säger sig ha om ett starkare skydd.
Demonstrationsfriheten ska värnas fullt ut, även civil olydnad. Fängelsestraff och utvisning som påföljd för fredliga demonstrationer ska inte kunna förekomma.
En utredning ska se över demokrativillkoren så att regler för ekonomiskt stöd är tydliga, rättssäkra och tillämpas utan diskriminering.
Förolämpning mot tjänstemän ska avkriminaliseras för att stärka yttrandefriheten och motverka självcensur.

Inget av våra förslag i den här kategorin har ett tydligt majoritetsstöd bland partierna. Detta är oroväckande eftersom förslagen syftar till att stärka yttrande- och åsiktsfriheterna, som är centrala för alla demokratier. Begränsningar av sådana friheter, tillsammans med det kritiserade demokrativillkoret, bidrar också till det krympande utrymmet för civilsamhället. I en demokrati är det viktigt att människor, aktivister och organisationer kan agera utan att riskera indragen finansiering eller oproportionerligt höga straff.
Civil Rights Defenders har tidigare varnat för att det vaga vandelskravet kan leda till att personer utan svenskt medborgarskap inte längre vågar uttrycka sina åsikter, bland annat genom att avstå från att delta i demonstrationer. Samtidigt har de flesta partierna åtminstone delvis ställt sig bakom ett värnande av demonstrationsfriheten fullt ut. Om tillämpningen av vandelskravet omfattar demonstrationer, förväntar vi oss att lagstiftaren säkerställer att lagen förtydligas så att demonstrationer undantas.
De flesta partierna är också delvis eller helt positiva till att utreda demokrativillkoret. Vi förväntar oss därför att en sådan utredning tillsätts, särskilt då demokrativillkoret redan har visat sig användas på ett för brett och godtyckligt sätt.
Visitationszoner ska avskaffas eftersom de innebär oproportionerliga integritetskränkningar och riskerar att leda till godtyckliga ingripanden och etnisk profilering.
Straffbarhetsåldern ska inte sänkas i enlighet med barnrättskommitténs rekommendationer.
All isolering av barn ska förbjudas och frihetsberövande av barn ska endast användas som en sista utväg.
Straffskärpningar som införts de senaste åren ska ses över för att säkerställa proportionerliga straff och minska fängelsepopulationen.

Under senare år har kriminalpolitiken gått i en alltmer repressiv riktning. Flera åtgärder, såsom visitationszoner och preventiva tvångsmedel, riktar sig mot personer som inte är misstänkta för brott, och många lagförslag tar sikte på barn och går rakt emot FN:s barnrättskommittés rekommendationer. De straffskärpningar som skett de senaste 10–15 åren har satt Sverige i riktning mot en av de största fängelsepopulationerna i Europa. Kriminalvården är redan ansträngd och den höga beläggningen medför såväl säkerhetsrisker som utmaningar i det återfallsförebyggande arbetet och inskränkningar i intagnas rättigheter. Våra förslag tar sikte på att motverka några av de risker för rättighetsinskränkningar som den repressiva inriktningen innebär.
Det förslag som det finns starkast stöd för är Inga barn i bur, där tre partier ställer sig bakom förslaget att inte sänka straffbarhetsåldern. S har visserligen motsatt sig en sänkning av straffbarhetsåldern till 13 år, men står bakom en sänkning till 14 år.
Gällande förslaget Barn ska få vara barn ställde sig två partier bakom förslaget och övriga svarade ”delvis”. Inget av partierna som svarade ”delvis” har dock uttryckligen ställt sig bakom förslaget att förbjuda all isolering av barn.
Även om det enligt nuvarande mandatfördelning i riksdagen inte finns majoritet för några av våra förslag på det kriminalpolitiska området är det dock endast tre partier som sagt ”nej” till Släpp fångarna loss, det är vår. C ställer sig positiva till en översyn av straffskärpningarna, för att säkerställa att dessa gör påvisbar skillnad. S menar att vissa straffskärpningars precision för att komma till rätta med samhällsproblem kan ifrågasättas och SD är öppna för ytterligare möjligheter att omvandla fängelse till elektronisk övervakning eller vård.
Permanenta uppehållstillstånd ska återinföras som huvudregel och inte kunna återkallas för att asylsökandes rättigheter ska respekteras.
Rätten till familjeåterförening ska respekteras oberoende av uppehållstillståndets grund, utan ett försörjningskrav och omfatta ett moderniserat familjebegrepp.
Bristande vandel ska inte utgöra grund för att neka eller återkalla uppehållstillstånd, då lagstiftningen ska vara tydlig och rättssäker.
Informationsplikten ska avskaffas eftersom den riskerar att hindra människor från att utöva sina rättigheter och undergräver tilliten till offentliga institutioner.
Förvaren ska stängas och ersättas med mindre ingripande och mindre skadliga alternativ.
Sverige ska endast ingå migrationsavtal med länder som lever upp till sina internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
Mobila ambassader ska införas för att hantera ansökningar om asyl och visum, för att på så sätt skapa säkra och lagliga vägar till Sverige.

Det förslag som flest partier har svarat Ja på är Vägra vandelskravet. Av deras kommentarer och hur de har röstat i riksdagen framgår dock att både S och C främst vänder sig mot begreppet “vandel” och delar av lagens utformning, samtidigt som de fortsatt förespråkar krav på ett skötsamt levnadssätt. I praktiken bidrar deras positioner därmed till att upprätthålla det system de säger sig ta avstånd från. Resultatet är att ett faktiskt avskaffande av vandelskravet – som möjliggör att uppehållstillstånd nekas eller återkallas utan att något brott har begåtts – saknar brett stöd.
Mot denna bakgrund samlar inget av förslagen i denna kategori stöd från mer än 39–63 mandat, vilket är mycket oroväckande i ljuset av Sveriges åtaganden att respektera asylsökandes, migranters och andra icke-medborgares mänskliga rättigheter.
När det gäller förslaget Alla mot angiveri ger svaren vid första anblick intryck av ett visst stöd, då S, C och L har svarat Delvis. I praktiken ställer sig dock samtliga tre partier bakom den informationsplikt som nu har beslutats, där skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård visserligen har undantagits men där grundprincipen består. De bidrar därmed till att legitimera och upprätthålla ett system som är djupt problematiskt ur människorättssynpunkt.
Inför valet 2022 uttryckte M och L ett betydligt starkare stöd för familjeåterförening. När förslaget Familjen kommer först nu uttryckligen inkluderar ett avskaffande av försörjningskravet har båda gått från Ja till Nej, vilket visar att deras tidigare stöd varit villkorat och inte omfattar en faktisk förstärkning av rätten till familjeliv.
Ett parti, KD, har genomgående svarat Nej på samtliga förslag i denna kategori, medan V och MP genomgående har svarat Ja.
Sverige ska stå fast vid sina internationella åtaganden och varken frånträda eller verka för att försvaga internationella konventioner.
Sverige ska öka stödet till internationella domstolar, mekanismer och civilsamhälle som arbetar med att utreda och lagföra brott mot mänskliga rättigheter.
Sverige ska verka för att inrätta en FN‑specialrapportör för demokratiska val och för att inkludera “valstöld” som brott i det internationella fördraget om brott mot mänskligheten.
Sverige ska verka för att EU ytterligare säkerställer att stadgan om de grundläggande rättigheterna efterlevs och att medlemsstater inte ska kunna bryta mot principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat.
Den nationella säkerhetsstrategin ska utvecklas så att människorättsförsvarare och demokratiaktivister som sökt skydd i Sverige är säkra här.

Den regelbaserade världsordningen ifrågasätts allt tydligare i världspolitiken. I frågan om Sveriges internationella åtaganden är det Ottawa-konventionen om personminor, flyktingkonventionen och Europakonventionen som varit föremål för diskussion de senaste åren. Regeringspartierna nämner på olika sätt att det kan finnas skäl till att lämna Ottawa-konventionen och SD vill skriva om flyktingkonventionen. Inget av partierna som svarat Ja nämner dock Ottawa-konventionen och hur de vill hantera den i det nya säkerhetspolitiska läget.
Det politiska stödet till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, och andra mekanismer för ansvarsutkrävande är starkt. Svaren skiljer sig huvudsakligen åt i vilken mån partierna vill åta sig att öka stödet till dem och till de civilsamhällesorganisationer som arbetar med dokumentation av brott.
Alla partier poängterar vikten av demokratiska val och att Sverige ska stärka det internationella arbetet. L, KD, MP och V har ställt sig positiva till vårt konkreta förslag om att stärka arbetet för demokratiska val inom FN-systemet, även om de inte uttryckligen vill att valstöld ska bli en del av det internationella fördraget om brott mot mänskligheten som förhandlas just nu. Stödet för ett mer demokratiskt EU är starkt hos alla partier utom SD. C verkar inte vara emot ställningstagandet i sak, men menar att det står i konflikt med Europakonventionen, vilket vi inte kan se.
Fem av partierna tycker att den nationella säkerhetsstrategin bör utvecklas till att även omfatta transnationellt förtryck av människorättsförsvarare och demokratiaktivister som lever i exil i Sverige. Det visar på förståelse för att förtrycket regeringarna i deras tidigare hemländer utövar i Sverige innebär kränkningar av både de enskilda personernas rättigheter och av den svenska nationella integriteten.